En sång är en dröm på franska och tar dej vartsomhelst.
Att vara vaken ... jag vet inte ... det skulle betyda något i stil
med förnuftig, tänkande, medveten; vid medvetande? Medvetande?
Med vetande! Med vet-ande? Vad nu då? Vad vet anden? Anden vet att
den flyger, och vart vinden blåser.
Annars skulle den inte kunna flyga väl!
Det enda anden vet är att den måste flyga.
Inte för vingarnas skull. Inte av rädsla. Inte för att
vara effektiv, vad det nu är för nåt. Inte för att
skapa vackra silhuetter mot aftonskyarna.
En and som inte lär sig att flyga är en död
and, eller en anka.
Men den här konversationen är förstås också
en flykt. En flykt från någonting till någonting.
Från ensamhet till ensamhet, kanske ...............
Ensamhet tvåsamhet (åskan dånar därutanför
mitt fönster bara fem sekunder efter blixten nu) gemenskap? Gemenskap?
Var kom det ifrån?
Åskan avlägsnar sig. Söderut. Den här
blixten syntes inte. Dom ger mig inte en chans...
Gemenskap, gemenhet?
Nej, det där var inget bra ord. Gemenskap; det
duger.
Att ha något att göra i gemenskapen; att
bidra till gemenskapen.
Gemenskap Gemensamhet Gemenskap ge mig ensamhet Samhälle Sammanhållning
Jaha, vaddå? Samma hållning? Det låter
som en armé, och en armé är alltid överflödig;
en gemenskaps försök att skapa nollor, som står för
vad som kommer efter. Generalstaberna är världens största
farser; skämt kött som vill förnya sej och bara alstrar
förruttnelse. Sjukt!
Skämt åsido: gemenskap vill inte växa.
Den växer av sig själv. Annars försvinner den. Upplyses
och upplöses. Den finns där eller finns där inte. Som en
släkt eller en flöd är den begränsad i tid och rum,
och viktig bara för stränderna, inte för havet.
Spänningen mellan jord och himmel är enorm inatt. Jag räknar
sjutton hjärtslag innan det aavlägsna mullret når mina
öron. Blixten lyser upp hela gatan.
Ibland (där var det igen, närmare nu.) Ibland
tar sej den här gemenskapen konstiga uttryck (nu kommer regnet!)
Den måste rymma allt. Allt mänskligt. Och vad som är mänskligt,
det vet bara anden. Som inte talar av rädsla för att störa
den tänkande människans handel och goda sömn.
Fascism är ett sätt att skapa ett samhälle
ur en gemenskap som har tagit slut. Fascismens färg är blå:
ljusblå som himmelen; djupnande mot ett mörkare blått
ner i en lång, svart natt. Svart som ... som .. som.
Död och förintelse. Rymd utan stjärnor. Under sin egen tyngd kollapsade
solar. Vad heter det? Svarta hål! Natt utan slut. Frusen tid som
ödelägger sin omgivning. Det svarta hålet består
av elementarpartiklar som förlorat sin naturliga spänning.
Emellan absoluta nollpunktern och den högsta kända
temperaturen existerar det universum vi känner till och allt kan
vi väga och mäta, däremellan.