Landet liksom lyft ur havet
Hägring hävd, en tunn, svart remsa
Bryter horisontens kalla
oförsonlighet
Just där.
Brungrå böljor bryts mot stranden;
utan avbrott möts och skiftar
elementen i varandra, mot varandra, byts det hårda
mot det mjuka; tunnas ut, förvandlas.
Så förhandlar tomheten med allt. Sinnena förenklar,
rationaliserar till begriplighet och form
tills förvandlingen befriar och förenar och förenklar
den komplexa del av varat som just nu är du.